Episode 4: Nola vs Park



Här har vi det senaste avsnittet av KAG! Det är nog vårt tråkigaste avsnitt men ändå rätt underhållande. Det är det första avsnittet som är filmat (delvis) med en riktig filmkamera, min Canon Legria. Så glöm inte att se i HD!

Kick Ass Gang, Episode 4: Nola vs Park
Del 4 av 7: Kick Ass Gang med er på en liten tur runt i Nolaskolans korridorer och ljushall. Det blir ett smakprov av vårens dansuppvisning (där jag var med i fotbollsdansen) och lite från Es3a's sista konsert i ljushallen. Sedan tar vi reda på vad rivalernas skola har att erbjuda.

Not a draft


Jag känner mig som en fjortis
som bara äääälszzzKar Edward eller Jacob i Twilight. Förutom att det jag bara äääälszzzkar är något helt annat. HIM. Jag är typ kär. Jag har nämligen en stor, fet, löjlig crush på Ville Valo. Men det är inte bara det. Jag har dessutom en stor fet crush på deras låtar. Jag lovar. Idag har jag Drunk On Shadows på hjärnan. Så jag börjar sjunga på den, refrängen. Det sprätter till av lycka i hjärtat och jag blir hyperglad.

Nu ska jag in till stan.Ska träffa Harriet en sista gång innan hon åker till USA for like forever. I alla fall resten av sommaren. Vi äta glass.

Pier Pressure - The best part

 
30 Seconds To Mars! Det var helt galet! Vi stod ungefär tre meter från staketet.Och trycket, damn! Det gick knappt att röra på sig. Så varmt, så kvavt. SÅ ÖS! Då det bara var en kvart kvar av konserten lämnade vi trängseln för att bege oss till Red Stage där Paramore skulle spela. Därför missade jag tyvärr min favorit Closer To The Edge, hörde att de avslutade med den.

 
Paramore. Vi stannade bara den första kvarten av spelningen, och tyvärr spelade de inga låtar jag kände igen under den tiden.
Då vi gått tillbaka till Black Stage för att vänta på HIM, kvällens höjdpunkt, hörde jag från håll att de spelade Decode. Typiskt. Hoppas jag får chansen att se dem igen.

 
HIM!!! Festivalens sista och längsta spelning och vår höjdpunkt! Vi hamnade så gott som längst fram, men väldigt långt åt vänster. Nyblivet fan som jag är hade jag ingen aning om deras senaste album Screamworks: Love In Therory and Practise, men bara fyra av femton låtar var från det albumet, så jag behövde inte känna mig helt lost. Men åh, så himla bra! Perfekt avslut på en riktigt bra dag. Som sista låt körde de en cover av Billy Idol's låt Rebel Yell, som bara får mig att tänka på Guitar Hero, så det var lite synd. Jag ville ju bara känna HIM i hela hjärtat...

Underbara låtar som de spelade: Killing Loneliness, The Kiss of Dawn, Bleed Well, The Funeral of Hearts, Buried Alive By Love... Ahh! Underbart!