R.I.P Ida We

 
 2013. Så sämst. Och jag trodde jag hatade 2011. Fast det gjorde jag ju, nu är det 2013 som hatar mig. Nej, det är jag som varit fylld av hat. Jag kanske har levt mer än jag någonsin vågat göra förut, men vad spelar det för roll då man alltid går runt med en demon som följeslagare? Jag har mått skit. Jag har gjort saker jag inte borde.
Och mitt bland allt detta tappade jag bloggen. Hur kan man ens vilja vårda något som innehåller så mycket skit? Hur ska jag kunna gå vidare från det som varit om jag fortfarande bär det med mig? Ida fucking We påminner mig om allt jag inte orkar vara en del av längre. Jag stavar inte ens mitt efternamn med W längre.

Så jag säger:

Hej då Ida We och välkommen
THE SKY UNDER THE SEA

I'm sick of being asked how I feel, because I'm also sick of lying.


Scars don't heal when you keep cutting


Sorrow sank deep inside my blood. No more nights, no more pain. You won't see me tonight. Please don't take this out on me, because you are the only thing that is keeping me alive. And I don't want to wait for the down-set date because I would rather end it all tonight. And if I mean anything to you, I'm sorry, but I have made up my mind. I have been having this dream that we can fly. So darling, close your eyes. Beause you're about to miss everything.

Tidigare inlägg