ETT SISTA ÖGONBLICK.
Så fort vattnet svepte sig över mig sköljde det också bort en del av den där känslan. Det som fanns ytterst. Allt jag egentligen ville var att bara ligga där, låta alla tankar förvinna. Men jag ville också fly, och det var det jag gjorde. Försökte i alla fall.
___________________________________________________________________________

Tänkte att jag kanske skulle ta och slutföra den här 30 dagars-grejen. Glömde visst av den i flera månader. Studenten och sommaren hände. Jag förlåter mig själv.

Hade det där ögonblicket sparat bland mina utkast, så det fick bli det. Precis när sommarlovet börjat och jag befann mig på botten. Djupare har jag aldrig varit. Men vändpunkten kom i samma ögonblick jag mötte vattenytan. Riktigt så enkelt var det inte, men vändpunkten är alltid en början.

Jag förväntar mig inte att någon kommer fatta, och det gör inget. För det vill jag inte riktigt heller. Jag kommer aldrig prata i klarspråk när de kommer till det här, förmodligen kommer jag aldrig nämna det igen. För att jag mår så mycket bättre nu.

bild via tumblr