Min pojke fyllde 20 igår. Finaste Kim ♥ Alltså han... Minns en utekväll nära studenten. Det var jag och två tjejkompisar. Vi pratade om slutet, ni vet, sånt som brukar komma fram när det är dags att säga adjö till gymnasiet. Och vi pratade om våra killkompisar. Om dig, Kim. Om hur fantastiskt bra han är. Om hur lycklig hans dåvarande flickvän måste vara som får vara hans. Och för mig själv önskade jag i en tanke att någon dag få träffa en kille som honom att bli kär i, och som kunde bli kär i mig tillbaka. Men jag behövde inte hitta någon som honom. För Kim hittade mig. Och jag hittade honom. And now he's the best thing in my life. Well. Everything comes with flaws, but we love eachother, and that is all that matters. 8 months of love. Gah. Tiden går ju hur fort som helst!

 

Tillbaka till födelsedagen. Han fick tvål (den bästa) av mig. Tvål och en tavla. Man kan ju inte bara ge oseriösa presenter. Och eh. Förlåt Kim, för att bilderna blev juliga. Men det blir lätt så när ens födelsedag är infaller under tredje advent. Till och med då man hatar julen.