I feel like shit, but at least I feel something

bilder via tumblr

 

Hej. Jag mår skit.

Självkänsla. Motivation. Självförtroende. Vad är det? Solen skiner och jag ler. But it's funny what you can hide, just by putting ona smile. För hjärtat bara sjunker och det känns som att hela jag smälter bort. Jag orkar ingenting. Jag vill ingenting.

För en gångs skull ska jag inte förvrida mina ord till något obegripligt. Jag gör bara det enda möjliga. Uttrycker mig med text. Ord på ett papper. Svart på vitt. Det enda jag nästan kan. För jag kan ju ingenting.

 

Jag gav mig den på att det här året skulle bli det bästa. Så mycket bättre än 2011. Och det har varit bra. Jag ångrar ingenting. Men jag har aldrig mått varken så fysiskt eller psykiskt dåligt som just det här året.

Downfalls. Jag får dem liksom alla andra. Så allt är väl bara som det ska. Men jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen står rätt till när man minst ett par gånger varje vecka tvivlar på om man ska orka hitta någon mening med att leva.

Maj var ett helvete. Innan dess var det väl bara som vanligt. Inte vanligt som i bra, utan bara vanligt som i att det är lättare att skjuta undan. Men så var jag ju väldigt nykär också. Juni var okej. I juli kröp det neråt. Och nu. Det känns inte som att jag varit helt genomglad på ett bra tag. Visst kan man tvinga fram ett leende, men att konstant känna den där gnagande känslan både i magen och i huvudet gör det inte lätt att hålla den glada ytan uppe.

 

Och när jag inte är ledsen är jag arg. Blir irriterad på mina föräldrar så fort de tilltalar mig. Det spelar ingen roll vad det är. Jag blir arg på allt. Det är då man börjar hata världen i ännu högre grad. Alla människor som lever i den, till och med de man älskar. Man försöker hitta syndabockar att skylla på, så man slipper lägga ännu en sten på sin axel. En sten som kommer hamna där tillslut ändå.

 

Jag försöker finna tröst i mitt utseende. För på den fronten känns det bättre nu. Försöker vara kreativ och göra mig fin och awesome som alla coola man ser på tumblr. Bara göra sig någonting annat än tråkig med hjälp av kläder eller att äga nagellack i hundra olika nyanser. Gå runt och låtsas att man är bäst. Inte för att det håller i längden. Men det funkar som fasad. Det funkar för att täcka över allt fult och grått och allt som är dåligt. Men i slutändan så står man där och känner sig fet och ful ändå. För man saknade det man behövde mest. Det som sitter på insidan. Självförtroendet.

 

För känslan av att känna sig dålig och värdelös finns alltid där. Känslan av att känna sig efter. Att bara vara allmänt sämst. Och det blir inte bättre av att man är en sådan person som ältar dåliga saker från det förflutna och hela tiden jämför sig med andra. Especially that one person in particular.

Och sedan när man inte orkar låtsas längre, så blir man otrevlig. För det är lika bra att hela världen hatar en tillbaka. Man börjar bete sig som en trotsig tonåring. Man vill inte alla väl längre. Man vill förstöra allt. Och när det slutar med att man sårar någon känner man sig inte direkt bättre. Man mår bara illa över sig själv.

Oftast stannar det bara vid tankar. För det är nu de är som mörkast. Och man är ju så himla liten. Man finns nästan inte.

Vid någon tidpunkt tar det stopp. Man får ett slag i huvudet och försöker komma till insikt. Det kanske visst finns någon som faktiskt bryr sig. Så man försöker ta sig upp igen. Men allt börjar bara om igen.

 

Och att prata med en kurator hjälper inte. Allt blir bara fel. Jag kan inte prata. Vill bara grina. Hela tiden. Och när jag inte orkar mer stänger man av. Slutar känna. Man blir numb.

Allt står stilla. Det var mer uthärdligt under sommaren, det märks inte lika mycket då. Men nu närmar sig hösten. Och rädslan av att det ska bli som förra hösten hinner ifatt mig.

Så det enda jag egentligen vill är att fly. Komma bort. Jag vet inte varför det nödvändigtvis skulle bli bättre då, men det skulle åtminståne vara en förändring. And maybe a change is what I need. För jag mår illa av tanken att stanna här. Jag vill inte jobba. Jag kommer aldrig finna motivationen att ta mig någonvart i den här staden. Att hitta ett jobb. Att leva här. För jag spyr på alla gator, alla husfasader och varenda sten som jag har gått förbi en miljon gånger redan. Jag dör efter att få komma bort. Bort bort bort. Bara fly. Långt bort. Because it's never as much pleasure in the destination as it is in the escape.

Jag vet som krävs. Jag har en plan. Jag har målat upp bilder framför mina ögon. Jag vet vad jag vill och jag vägrar allt annat. Men när man ligger på botten, trött och orklös känns allt för långt bort. Det är då man bara vill ge upp allt.

Woow..
Du har verkligen fångat alla mina känslor i den där texten. Har försökt länge och väl att försöka mig på att skriva en text om hur jag mår. Men aldrig kommit någon vart.
Men det du känner och hur du mår...
Vet hur det känns.
Kan inte säga nått som kan få dig på bättre tankar, för det finns inget som funkar.
Kan bara säga, att jag förstår..

DON'T GIVE UP my friend!!
I wish I could say that we could do us happy again, together.. although it would probably be a lie if I said so.
Men vad som är sant är att du är en otroligt fin människa, och jag är så tacksam att jag har dig (säger det alldeles för sällan! Men jag menar det från hjärtat)

Kram

Väldigt stark text du skrivit! Det är tråkigt att du behöver känna såhär, vet hur det känns att bli besviken, det är en jobbig känsla och speciellt om den är omsluten av flera andra jobbiga känslor! Hoppas att resten av ditt år blir bra! Blommor växer ur skit som jag brukar säga!

sv: Håller verkligen med!

Se den! Verkligen superfin film och rolig på ett sarkastiskt sätt, en av mina favorit och varit det sen jag var typ 14 :D snart 10 år asså

tack snälla.

Åh, inte kul att du mår dåligt:(

Sv: Okej :) Jag skulle egentligen ha svart och vitt för mitt vita var slut men de fanns inte :/ :)
Ha en bra dag!

det är riktigt kul! :) Skulle ha gjort ett nytt statistjobb idag med men jag missade bussen så det blev inte av. :'( Du borde börja du med! :D Fast, det underlättar (tyvärr) om man bor i sthlm, vet inte om du gör det. :P

Men du, nu ska du få höra en sak här.

Du skrev allting så himla bra och djupt, jag blev faktiskt lite berörd när jag läste detta.

Men det du skrev om ful/fet, vafan? Du är snygg, du har en kropp som är extremt vacker, eller ja, HELA JÄVLA DU ÄR VACKER! Just so you know, girl.

Jag försöker tänka positivt och tänka på hur kul vi kommer ha när vi väl ses :)

- Som du skriver i rubriken, du känner iallafall någonting. Även om detta någonting inte är den bästa känslan. Tycker verkligen inte att du ska ge upp om du har en dröm, att göra den till verklighet kommer vara så tillfredställande så du kommer glömma bort allt det här med att må skit! Kram på dig fina och jag hoppas du mår bättre snart!

- Tack! :D Ja, verkligen. Har du något?

Tusen tack fina du! :) Kram

Åh, jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig i fortsättningen! *styrkekramar*

Sv: Tack! Ja, det är lite tråkigt men på ett sätt är det kul att få lite rutin i livet igen haha :3

Näe, riktigt bra sommar har det slutligen nog varit! :D

Tack snälla du :)

svar: gud ja, bland det värsta som finns.
<3 styrkekramar.

Nej kära du, skulle göra mycket för att ge dig en kram nu. Känner igen mig i mycket det du skriver och är lite väl vilsen just nu. Vill du ses eller något så har jag all tid i världen, är också äckligt less på den här staden. Och det är fantastiskt att du vet vad du vill, låt det inte glida iväg, för då är det lätt att hamna där jag är istället, att inte veta.

Nu ska jag inte rubbla så mycket mer här :)
Ta hand om dig Ida!

Omg.. du är verkligen grym på att hitta ord. Så fin och berörande text

Svar: Okej :) Hoppas det går bra med körkortet! :D Det är skönt att det inte är långt till ditt mål :) Det rekommenderar jag verkligen, längtar lite tillbaka. Men en sak i sänder, måste hitta något att göra där om jag ska tillbaka :) Bara att höra av dig om du vill ses sen :)

Kram på dä!