Helt jävla seriöst. Jag klarar inte av det. Redan efter ett helhjärtat försök till en någorlunda inledande rubrik blir jag illamående. Försöken formuleras i mitt huvud. Det låter okej. Sådär som det står i mallarna, men så att det passar in på mig. Men så fort det ska ner på ett papper, i detta fall digitalt på en dator, så tar det stopp. Det tar emot. Som fan. För det är emot min... Vad heter det? Moral? Livsfilosofi? Att det ska vara på ett visst sätt, jag mår dåligt. Jag kan inte stå för det. Känslan av att inte få vara sig själv. Om jag ändå fick formulera det precis som jag ville. Vara som här. Men då ses man tydligen som oseriös. Tack. Jävla samhälle. Tvingad att vara fejk och leva bakom en fasad för att kunna klara sig. För att kunna nå någonstans.

 

(jag vet att det inte är en hel sanning men jag är ett otursbarn och personliga brev är gay)

 

Kanske beror detta helt på ett dåligt självförtroende. Eller ännu värre. En sviktande självkänsla. Men tack så jättemycket för att allt ska hänga på detta (det fördömda brevet) i frågan om att få ett jobb eller inte. Alla kan inte skriva. Och alla vill inte leva inom mallen. Och vissa vill kunna stå för det de skriver.