Hahah. LOL. Vet inte vad jag ska säga. Det var väl kul. Det hade nog varit annorlunda om jag träffat honom i höstas då jag verkligen var ett fan. Johan var som han brukar. Lite söt, rolig, charmig och flummig. Ja, som vanligt. Han spelade fyra låtar, bland annat Emma-Lee som är den enda jag hittills kan säga att jag gillar. Hans bror Henrik var med och spelade och sjöng med Johan. Jag kände mig lite töntig till en början när jag stod där bland alla tolv, tretton-åringar, vågade knappt köpa hans skiva. Men var ju tvungen för att få träffa honom.

Jag: Hej.
Johan: Hej (och nånting jag glömt), vad heter du?
Jag: Ida heter jag.
Johan: Ida heter du...
Jag: Ja.
Johan: Då skriver jag det här, till Ida... Kram Johan...

Fick ta en bild med honom också, började skratta när jag såg den sen. Det ser typ ut som att jag är kändisen och han är det superglada fanet.

Just det, har inte sagt att pappa fyller år idag, vilket han gör. Grattis till honom!