Ville inte hem. Vill inte. Vill inte. Blev inte det minsta glad vid åsynen av Umeå, och att åka förbi Örnsköldsvik var bara deprimerande. Hur kan en stad vara så liten? Och så Bjästa. Fula Bjästa. Som tur är bor jag inte mitt i, utan i småmysiga byn Åmynnet tre kilometer bort. Men jag blev inte ens glad över att se vårt hus. Jag saknar Stockholm. Jag saknar Lidingö. Jag saknar allt.